Web Toolbar by Wibiya

♥891105♥

Idag är dagen då min bror skulle fyllt 22 år.
Grattis älskade bror.
Jag hoppas du har det bra där du är nu.
Jag hoppas du ser ner på mig från himlen.

Min älskade bror, Marcus. Jag saknar dig.
Grattis på födelsedagen.



Min hyllning till dig, kära bror

Jag saknar dej så jävla mycket.

Jag läser texter innehållande smärtan i andras hjärtan.
Mina tankar faller på dig.
Mina tankar ramlar sällan in på din bana, jag tänker sällan på dig. Även om vetskapen om att du aldrig kommer tillbaka ligger i bakhuvudet. Det gör ont att tänka.
Varje gång jag tänker på dig sticker det till i hjärtat och jag förlorar fattningen om verkligheten för en sekund.
Till dig finns ingen ersättare. Det fanns bara du.
Jag har upplevt det värsta. Tills nu har jag överlevt det. Men utan dig är inget som det ska. Mitt liv är inte som det ska.
Grejen är att ingen kan förstå hur mycket jag saknar dig, vad du betydde för mig och vad ett enda, ett sista ord från dig skulle betyda.
Andra förstår inte värdet av människor existens. Det förstår de inte först de förlorat det de trodde de hade så nära och så säkert. 
Jag trodde jag hade dej,
Men 17 mars försvann du. Jag som trodde jag höll dig så hårt. Du slet dig ur mitt grepp och flög vidare.. utan förvarning.
Mitt liv fick sig en törn, min vardag förvandlades till en kamp på bara några sekunder. Det förändrade mitt liv. Det är nu jag börjar tänka. När jag sitter ensam utan tidsfördriv vandrar tankarna fritt. De vandrar till dig. Livet efter din bortgång. Livet före din bortgång. Åh vad jag önskar att jag bara kunde säga "hej då"!
Jag blir förbannade på folk som inte tar vara på tiden, som inte förstår hur värdefull den egentligen är. Tro mig, jag vet.
Du vill inte sitta ensam, lämnad, och inse att det du gjorde var för lite. Att du inte tog vara på tiden bättre.
Det är lätt för mig att skriva det, svårare att göra det. Sällan tänker folk på livet efter, hur livet vore utan en person. Hur de skulle vara då..
Ingen förstår först de upplevt det själva.
Inom mig växer varje dag en enorm ilska, den byggs på och byggs på. Vid något tillfälle kommer den komma ut.

You do not understand

Det känns så jobbigt.
Det känns som att folk har glömt dig.
Jag vill inte att de ska göra det, det får de inte. 
Jag får inte, jag kommer inte.

R.I.P Marcus♥

Jag förstår inte hur jag kan leva utan dig.  Du var mitt stöd genom min uppväxt, du var min trygghet! Du lämnade mig med ingenting, inga garantier, inte ett skit.
Din trygghet kan jag inte finna någon annanstans. Och vad fan gör jag här utan dig? Jag bara undrar.. 

Om du vore här nu kunde du säga till mig vad jag skulle göra. Hur jag skulle göra för att bara gå vidare, skita i idioterna och bara... leva. För dej hade jag kunnat berätta sanningen. Sanningen jag inte kan berätta för någon annan. 

Mitt liv är... konstigt utan dig, det är inte detsamma. Det kommer det aldrig bli. 
Mitt hjärta och min själ skriker efter andras förståelse och hjälp. 

Jag önskar att människor kunde förstå hur grymt mycket jag saknar dig. Ingen förstår hur det är. Ingen vill förstå. Ingen orkar förstå. 


Jag vill inte leva utan dig något mer. 
Allt känns så tomt och ensamt. 
Jag vill ha min bror tillbaka.
1989-11-05  
2008-03-17

R.I.P Marcus♥

Jag förstår inte hur jag kan leva utan dig.  Du var mitt stöd genom min uppväxt, du var min trygghet! Du lämnade mig med ingenting, inga garantier, inte ett skit.
Din trygghet kan jag inte finna någon annanstans. Och vad fan gör jag här utan dig? Jag bara undrar.. 

Om du vore här nu kunde du säga till mig vad jag skulle göra. Hur jag skulle göra för att bara gå vidare, skita i idioterna och bara... leva. För dej hade jag kunnat berätta sanningen. Sanningen jag inte kan berätta för någon annan. 

Mitt liv är... konstigt utan dig, det är inte detsamma. Det kommer det aldrig bli. 
Mitt hjärta och min själ skriker efter andras förståelse och hjälp. 

Jag önskar att människor kunde förstå hur grymt mycket jag saknar dig. Ingen förstår hur det är. Ingen vill förstå. Ingen orkar förstå. 


Jag vill inte leva utan dig något mer. 
Allt känns så tomt och ensamt. 
Jag vill ha min bror tillbaka.
1989-11-05  
2008-03-17


Drömmen...

"I natt hade jag en så hemsk dröm. Eller hemsk och hemsk, den var jobbig på ett sätt ingen kan förstå.  Jag drömde att Marcus levde igen, att han hade... återuppstått. Att han varit död i två år och sen börjat leva igen. Drömmen gjorde mig skräckslagen. Jag vaknade för att finna mig själv gråta i sängen. Samtidigt försökte jag intala mig själv att det bara var en dröm, han är död, kommer alltid vara död.
I drömmen var du så levande, som att du verkligen levde. "
Såna här drömmar skrämmer slag på mig.
Detta var andra eller tredje gången jag drömde en sån dröm..  ni kan inte förstå känslan av förtvivlan.
Vila i frid ♥

Tårar fyllda av sorg

Idag är en sån där dag då man funderar över vad man gjort.. inte minst mot sig själv.
För inte så längesen mådde jag som jag mådde. Allt var kasst, det fanns ingen mening med någonting. Inte minst efter min brors död. När man förlorar sin äldre bror mister man sin trygghet, en trygghet som är väldigt svår att finna igen. Alla som har äldre syskon förstår vad jag menar. I 14 år hade jag något jag kunde lita på, som tog hand om mig, som fanns där när jag behövde det. Sen försvann han bara.. helt plötsligt var man ensam och det ansvaret min bror hade haft för mig och vår lillasyster, fick jag nu ta över, eftersom jag blev äldst.
När jag mådde dåligt och kände att allt var dåligt och att det inte fanns någon mening till något, då skar jag mig i mina armar.
Folk dömer de som gör det och undrar hur man kan göra något så dumt.
Jag kan svara på den frågan från min synvinkel. När man sitter där och blodet sipprar ut från det öppna såret, bara då känner man sig levande. Det är ett bevis på att man lever. Man liksom släpper ut allt.
Med tårar rinnande från mina kinder skriver jag detta inlägg, med vetskapen om att min bror aldrig kommer komma tillbaka, med tårar fyllda av sorg och ett krossat hjärta.
Det finns inget som gör så ont som att förlora någon man älskar, att inse att verkligheten man tror att man lever i bara är en lögn.
Ibland får man något tillbaka slag då man inser att verkligheten man tror är på riktigt inte är det.

Vid sånna här tillfällen ser man vilka som är ens riktiga vänner, just nu verkar ingen vara min vän.

RSS 2.0